pratade med kära larven ikväll. känns skönt att någon rycker en tillbaka och påminner om livets stadiga grund när så mycket nytt händer runtomkring. trots att larven själv är ostadig ibland lyckas hon ändå ge mig stadga. kanske är det ömsesidigt. det känns så. skönt var det med denna bekanta och innerliga röst i mitt öra.

annars har jag varit och hälsat på tatueraren igen. vi satt på varsin stol vid hans skrivbord och brainstormade. mycket givande. mycket spännande. han är så fruktansvärt het på att rita, och det bästa av allt är att han förstår mina tankar och på något skumt sätt lyckas få ut dem genom pennan. telepati. resultatet kommer bli enastående.

träffade en stegstressad småbarnsmor och en leende halvåring på fika. älskar att vara i närheten av bebisar. då kan jag ta fram mina barnsliga sidor utan att det stör alltför mycket. för barnslig är jag. ohja. en halvåring i vuxenpyjamas myself.

apropå pyjamas kommer jag återigen att tänka på taekwondoträningen igår. tränaren trippade fram till mig, ställde sig bredvid mig och liksom lucky luke-viskade genom ena mungipan: duee..har jag fått detta om bakfoten eller är du gravid?

nej, än så länge är det bara glass.

igår kväll boxades jag lite igen. känns bra. jag är en lat människa av naturen. när jag tänker på att svettas kopiösa mängder, samla ihop ett gäng blåmärken och kanske slå käken ur led är det väldigt lätt för mig att ge upp. inte gå dit. stanna hemma. trots att det är hur jävla kul som helst. men det är jobbigt. JOBBIGT. det är det som är grejen.

igår kväll gick jag dit i alla fall. första taekwon-do passet för terminen. livrädd för att ha förträngt all koreanska och inte fatta ett skit. det var dock ingen fara. träningen var lugn, sparringinriktad på mitsar. svenska språket i fokus. puh. men man ska tydligen bestraffas för att man håller till i den avancerade gruppen nu, haha. trött som en mört men det var det värt.

lärde mig knyta bältet oxå. kan ju vara en fördel med rätt knut på pyjamasen. shit jag ser helknas ut. foto kommer, så fort jag vågar visa mig för sambon i min nya utstyrsel. ska köpa rätt färg på bältet oxå. men det blir lite senare. jag föredrar helt klart mina kickboxningskläder framför taekwondodräkten, men det är väl en vanesak. 

de senaste två dagarna har jag gått runt med en märklig känsla i kroppen. den är ytterst förvirrande. jag känner mig konstig i huvudet och konstig i själen. mitt ansikte lever sitt eget liv. mystiska muskelryckningar och knasiga grimaser. vad än någon säger till mig är det som att det smälter. orden blir till vätska som rinner iväg och fyller igen små hål. jag känner att jag är smittsam. personer i min närhet börjar se konstiga ut de oxå.

jag känner mig...

...glad.