ibland har vampireslave ett litet troll i vänster öra som sitter och skriker för full hals. då är det inte lätt att höra vad folk i närheten säger:

vän: ...han har en favorit (penis)

vampireslave: en favoritpenis?! har han flera??

vän: nej! en favoritPIANIST!

man hör vad man vill höra.  

dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. kanske slutar de bästa av dagar på det viset. intet ont anandes. spontana. givande. efter jobbet drog jag ned till stan och mötte upp en vän. jag hittade ett café och en vinterjacka. sen fick han en mycket uppskattad pratande horny devil bag att klämma på. därefter skulle jag följa honom en bit på vägen hem. sju timmar senare var vi färdiga med vår promenad och allt pratande och tedrickande och han gick hem utan mig. ibland finns inget som går upp emot en vän, ett gäng tända lyktor och tekanna på värmeljus. då spelar det ingen roll hur kallt det känns utanför, inuti blir man varm i själen.

myskväll igår. min sambo har jobbat som en tok och tog ut en massa komptid. egentligen skulle han slutat tio på kvällen men var hemma redan vid sex. inte mig emot! medan jag knåpade färdigt ett manus till en föreläsning på måndag gick sambon iväg för att hämta pizza. följande samtal utspelades mellan min sambo och stammispizzan några minuter innan han gick iväg:

varulvsprinsen: jag vill beställa en geneta-special och en hawaii tropic med skinka och utan champinjoner.

pizzabagaren: okej, hm. ehm.. är du säker? verkligen en hawaii tropic med skinka?

varulvsprinsen: nej! oj! självklart inte! utan skinka ska det vara!

pizzabagaren: ja jag tänkte väl...  

Då är man stammis på haket. gången innan det frågade han när min sambo skulle prova pommes frites på pizzan, det är typ det enda som återstår att blanda ihop. lite kul tycker jag. en annan gång hann jag knappt stänga ytterdörren förrän killen i kassan börjar peka på mig med utsträckt arm och skriker: hon ska ha falafel!! vi borde kanske se över vår kost snart. 

anyway. vi såg filmen 300. till en början var jag skeptisk. jag avskyr filmer med komplicerade specialeffekter som inte riktigt motsvarar den teknik som finns till hands. jag kan inte tänka att det var sjukt bra gjort för att vara en så svår grej att få till, jag blir bara irriterad. när detta lagt sig en smula började jag koncentrera mig på replikerna, och då blev jag såld! härligt sköna arroganta spartaner kontra perserfjolla i skramlande lederhosen. hurra!  

skulle spela lite musik i winamp oxå. men det gick ju inte. protester och pekpinnar och tydligen var jag absolut tvungen att ladda ned en annan version. sagt och gjort. medan jag flyttade över all musik tittade jag efter vad jag faktiskt har på datorn. jävligt mycket. snubblade över after forever och ska iväg och köpa nån skiva. för bra för att lämnas till att samla damm på disken. varför har jag inte upptäckt det förut?