gårdagen bjöd på kärleksspatserande i gamla stan och hutlös shopping. det kändes inte fel alls. särskilt inte när sambon kaxigt slängde fram sitt kort i varenda kassa. när han sedan kollade sitt saldo vid en bankomat flämtade han till och utropade: "men! det här kan inte stämma!" naturligtvis stämde det. vi hade nämligen gjort av med många ettor och nollor, och trots det fanns mer pengar kvar på kontot än innan vi började. skattepengarna trillade in.

nu har jag världens finaste jacka hängandes i garderoben. den är svart med mycket rysch-pysch, fina kragar å spetsar. den går ned över rumpan och är hög i midjan framtill. så vampyristisk som det bara går. när jag orkat byta batterier i digitalkameran kanske jag lägger upp ett kort. en jäkla tajming att vara inne i stan med spenderarbyxorna på och det dessutom är 30% rea i favoritaffären. det blev en fin gotisk långärmad överdel som kommer passa mina kjolar fantastiskt bra. sen blev det en svart spargris med döskallar på. lite ironiskt när jag tänker efter. 

sambon köpte en jättevacker jacka. först trodde jag att han svimmat i omklädningsrummet, när jag sedan tittade efter stod han leendes och beundrade sig själv i spegeln, vred sig fram och tillbaka, tittade uppifrån och ned, sträckte på sig och poserade. hela uppenbarelsen lyste inifrån båset. inte konstigt att det tog tid. 

nu ska jag iväg å jobba kväll. och vet ni vad? mitt under det galna pengaflödet ringde mobilen. en kollega berättade att jag slipper jouren i natt på grund av att situationen ordnat upp sig till ordinarie struktur. jag kunde inte hålla mig. "yes!! fan vad skönt! du anar inte, jag har aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv!" han bara garvade i telefonen, men konstaterade "japp. jag sa likadant när de ringde till mig."