jag var en irriterad vårdare imorse. det hör till ovanligheterna. jag brukar inte låta mitt humör påverka arbetet. men idag gjorde jag det. naturligtvis slog brukaren bakut och jag kom ihop mig med honom rejält. han kan inte kommunicera verbalt, förstår inte på någon högre nivå, men är världsmästare i att tyda sinnesstämningar. jag hade gjort samma sak. om någon kom in till mig på morgonen med tjurig uppsyn hade jag oxå bett personen ifråga dra dit pepparn växer. om inte med ord så på andra sätt. det finns alltid andra sätt.

innan morgonrutinerna var över hade vi blivit kompisar igen. mitt dåliga samvete gnagde. dum personal. oproffsig personal. gå hem med dig personal. kändes dock skönt att få erkänna för sig själv att det är ett mänskligt beteende, kanske till och med en mänsklig rättighet, att ruttna över situationer ibland. ingen skada skedd ju. imorgon är en annan dag.