lördag klockan 15. tunnelbana mellan t-centralen och kista. proppfullt tåg. en överpedagogisk mor lutar sig över sittvagnen. det är fullt älskling, det finns inga sittplatser kvar. sitt i vagnen du så ställer jag mig bredvid, okay? den överpedagogiska modern knäböjer bredvid treåringen. här, ta kritorna, vi ritar någonting. vad vill du att vi ritar? jag vet, vi ritar en ÄLG. den överpedagogiska modern pratar högt. närapå skriker. ingen får missa denna konversation hon för med sitt barn. från t-centralen, förbi solna och hallonbergen, fortsätter den överpedagogiska modern att skrika. jag börjar tro att ungen är döv.den överpedagogiska moderns pressveck slätas ut när hon sätter sig på huk. kavajen ser omåttligt obekväm ut i rita-älg-ställningen och tyngden balanserar farligt på höga klackar. den portföljstora axelväskan trängs med passagerarna runt omkring. den överpedagogiska mamman har gjort resenärerna uppmärksamma på att hon är där. tillsammans med sitt barn. att hon är en bra mamma. en sån som engagerar sig. varje individ inom högröstat hörhåll vet att de just i denna stund ritar älgar. då slutar den överpedagogiska mamman låtsas. engagemanget tar slut. jag vet inte om det nånsin blev någon älg.

på söndag avslutas min omröstning. gör ett menlöst försök att påverka mig. vad tycker du gör en blogg intressant?

bokrea. böcker till lågpris. bäst att passa på. fynda. ögnar över ordhögarna. mår illa över alla handböcker. din guide till livet. din handbok i vardagen. din vägledning till glädje och harmoni. vi har redan konstaterat att livet endast är en sekund mellan två evigheter. har jag glömt hur man lever? ska jag ägna min tilldelade sekund åt en bok som talar om hur jag ska göra, ifall jag haft tid att göra det? har jag verkligen glömt var jag finner glädje? en gång glömde jag leva.en gång kunde jag inte skratta. jag hade dött inombords. nu är det annorlunda. nytt. en extra sekund. vördnadsfull. ångest när jag måste välja. ett val mellan att läsa hur jag skall göra. eller valet att prova själv. bungyjump utan livlina. jag har ju bara en sekund.

halva boken är läst. hälften av sidorna begrundade. mitt huvuds inre organ riskerar att implodera. definitivt depression. knappast inspiration. gardell skriver brutalt. på sidan 54 står följande att läsa: "In case of emergency - you can´t get out"och han talar om livet.

en helvetisk arbetsdag med jobbigheter. avklarade med glans. förstås. jag är ju professionell. hämtar styrka, tar paus, ställer timmarna på repeat. andas in. andas ut. tänder myslampor överallt. tänder ljus. kryper ned under en filt. ÄR. imorgon har jag kraft igen.

jag tog mig själv på orden. nöp tag i jonas gardell. så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. den verkar bra. lånad av en vän. resultatet blir antingen inspiration eller depression. kanske en blandning. är glad att jag överhuvud taget kan läsa. koncentrationssvårigheter är en förbannelse.

jag såg två knyttar idag. de hoppade i snödrivan längs vägen. de lekte. de skrattade. de hade likadana kläder. varsin röd mössa. varsin grön jacka. och blå byxor. de var lika små. lika smala. identiska. knyttarna föranledde en känslostorm. tanketornadon sög in mig med full kraft. har de samma älsklingsfärg? gillar de samma kläder? äter de exakt lika stora portioner? det såg ut så. copycats. den ena av den andra. jag undrar om de har lika stort behov av tröst. om de kräver lika delar uppmärksamhet. om de skrattar lika många sekunder varje dag. jag blev arg. vill en mor inte ha två barn? vill en far inte skjutsa till två olika kvällsaktiviteter? tycker de att identitetskriser är spännande? jag såg knyttarna framför mig. fem år äldre. tidig tonår. scenario ett: copycats genom högstadiet. samma program på gymnasiet. scenario två: knytt nr 1 bryter sig loss. vill vara sin egen. formar egna tankar. knytt nr 2 blir lämnad. blir ledsen. blir ensam. när får barn tillgång till sin egen uppfattning?