ett pendeltåg i fjärran. en ung tjej skruvar nervöst på sig. hon ler blygt. mannen mitt emot släpper inte hennes blick för en sekund. han skrattar. han ställer frågor. han berättar. tjejen är artig och svarar. säger var hon bor. att pojkvännen väntar hemma. var hon har varit. han nickar och skrattar. ler lite mer. pratar om vädret och kylan. hon håller med. han tar hennes hand och gnider den, försiktigt samtidigt som han håller den fast. pratar om hennes kläder. han ska köpa en ny jacka till henne. en som är duglig om vintern. han vill inte att hon åker pendel ensam om kvällen. nästa gång skall han skjutsa henne. de sitter så en lång stund. tjejen skruvar på sig alltmer. kinderna hettar. pinsamt medveten om att han håller fast hennes händer. hon försöker slingra sig. pratar om mobilen, måste skriva sms. äntligen fri. han har hennes blick i ett järngrepp. tar fram sin egen mobil och ber om hennes nummer. hon tvekar. han säger att hon får hans oxå. han frågar igen. hon tvekar. han börjar 07, och sen? ler uppfordrande. hon ger med sig. han pratar om religion. det verkar intressera henne. han pratar om att ålder inte spelar någon roll. att kön inte spelar någon roll. han pratar om den helige ande som uppfyllt honom. om de uppenbarelser han haft i sitt liv. han är stor. han är mäktig. han är spännande och betydelsefull. tjejen nickar artigt. åter pinsamt medveten om hennes händer i hans. lyssnar till berättelserna. försöker att inte såra. han ler. han är ju bara vänlig. en tjock man i 40-årsåldern. flottiga hårtestar kring flinten. blänkande vita tänder. konstant leende. han nickar och skrattar. han är ju bara vänlig. men ögonen släpper han inte för en sekund. händerna håller han i ett järngrepp. han känner väl till hur snälla flickor hanteras. han har gjort det förr. med ett nytt telefonnummer hoppar tjejen av tåget. det var väl inte så farligt. han var ju bara snäll. och springer iväg till sin lägenhet. pojkvännen väntar. mannen på tåget vänder sitt leende mot nästa unga dam. natten är ung, men här spills ingen tid. ursäkta, kan jag få låna din mobil?unga tjejer på perrongens kant. så sköra. så ömtåliga. så övervinnerliga. unga tjejer på perrongens kant. desperata efter uppmärksamhet. sliskiga män med ensamma ettor jagar en lördagkväll. utnyttjar uppfostran lyssna, le och nicka, var intresserad och överjagets respekt du kan inte be honom dra åt helvete, han kanske blir sårad!ekvationens resultat riskerar att bli våldtaget.

lördag klockan 15. tunnelbana mellan t-centralen och kista. proppfullt tåg. en överpedagogisk mor lutar sig över sittvagnen. det är fullt älskling, det finns inga sittplatser kvar. sitt i vagnen du så ställer jag mig bredvid, okay? den överpedagogiska modern knäböjer bredvid treåringen. här, ta kritorna, vi ritar någonting. vad vill du att vi ritar? jag vet, vi ritar en ÄLG. den överpedagogiska modern pratar högt. närapå skriker. ingen får missa denna konversation hon för med sitt barn. från t-centralen, förbi solna och hallonbergen, fortsätter den överpedagogiska modern att skrika. jag börjar tro att ungen är döv.den överpedagogiska moderns pressveck slätas ut när hon sätter sig på huk. kavajen ser omåttligt obekväm ut i rita-älg-ställningen och tyngden balanserar farligt på höga klackar. den portföljstora axelväskan trängs med passagerarna runt omkring. den överpedagogiska mamman har gjort resenärerna uppmärksamma på att hon är där. tillsammans med sitt barn. att hon är en bra mamma. en sån som engagerar sig. varje individ inom högröstat hörhåll vet att de just i denna stund ritar älgar. då slutar den överpedagogiska mamman låtsas. engagemanget tar slut. jag vet inte om det nånsin blev någon älg.